Skogen brinner – för naturens bästa

Naturvårdsbränning är en av de mest verkningsfulla naturvårdsåtgärder som vi kan göra. Genom att bränna skapar vi livsmiljöer för arter som gynnas eller är beroende av en brandpräglad skog för att kunna överleva.

Innan människan började bruka skogen formades den i hög grad av naturliga störningar, främst bränder. De djur och växter som finns i våra skogar är därför anpassade till ett liv i skogar med störningar. Att efterlikna dessa störningar är viktigt i vårt arbete med att skapa skogar där alla arter kan leva.

Naturvårdsbränning

Vi strävar efter att årligen bränna en areal motsvarande ca 500 ha enligt FSC-standardens beräkningsmodell. I vår års- och hållbarhetsredovisning redovisar vi vårt årliga utfall. Det är främst tallskogar som vi bränner eftersom det var den typen av skogar som ofta härjades av bränder förr. Finns det gran inom bränningsområdet så avverkar vi den först. Granarna dör nämligen av elden, medan tallen ofta överlever.

Säkerheten först

Säkerheten är viktigast när vi bränner och allt arbete sker under mycket kontrollerade former med hjälp av erfaren och kunnig personal. Det viktigaste är att skapa bra och tydliga gränser för det område som ska brännas. Helst bör det finnas en väg, en sjö eller en å som yttergräns. Vidare lägger vi vattenslangar längs hela bränningsområdet

Det får inte heller finnas granar och gamla, döda björkar intill bränningen. Vi tar bort allt som kan riskera att kasta glödbrand över gränsen.

Rätt väder

Mark- och väderförhållandena måste vara bra för att bränningen ska bli lyckad. När det är varmt och torrt i marken får bränningen en bra effekt. Vinden ska också ligga rätt. Det är viktigt att branden inte blir för snabb och häftig, utan har en lagom intensitet. 

Gynnar många arter

Brandpräglad skog, med bland annat bränd och död ved och tallar som kan bli riktigt gamla, är en bristvara i skogen. Genom bränning gynnas arter som är beroende av dessa miljöer.

Svedjenäva

Ett exempel är kolflarnlav, som finns på brända stubbar, och svedjenävan, vars frön kan ligga i marken upp till 100 år och gror först när de utsatts för värmen efter en brand.

Vissa marksvampar som korktaggsvampar gynnas också av brand, liksom svampen brandskiktdyna som ser ut som en svart pingisboll och växer på brända björkar.

Även olika skalbaggar och andra insekter strömmar till efter en brand för att lägga ägg i skadad eller död ved. Den sotsvarta praktbaggen kan känna lukten från en brand flera mil bort. Den har värmekänsliga sensorer på magen och landar ofta på brandfältet innan elden helt har hunnit slockna.

Den tretåiga hackspetten gillar att hacka bohål i död ved och brukar vara på plats året efter en skogsbrand.

Foto: Svedjenäva av Per Simonsson

Så går en naturvårdsbränning till

Se filmen här
Bränd ved

Gamla träd och död ved

Tallskog som har brunnit

Luckig skog i olika åldrar

Glesa tallskogar när bränder formade landskapet